Diarré hos dabbagam - troligen vitaminkomplettering

av Henrik Artman

Publicerad i TSIÖ:s medlemsblad, sept, 1996

Mina dabbagamer (Uromastyx acanthinurus) fick i våras diarré. Avföringen ska normalt vara torr och bestående av en svart klump och en mindre vit, nu kom denna normala avföring tillsammans med något som i det närmaste skulle kunna liknas vid vatten eller rent urin. Då dabbagamer lever i öknen (upp till 55-60 C°) så är det högst ovanligt att djuren skulle avge extra mycket urin, då den behöver all vätska den kan få. Vad kunde jag göra för fel? Jag letade febrilt i litteraturen efter orsaker till diarrér. I flera artiklar om dabbagamer står det om att de ofta har mask och interna parasiter som i sin tur kan orsaka diarrér. Där stod också att man måste ge djuren extra mycket vatten (via dusch) vid diarrér för att de inte skulle uttorka, vilket jag givetvis gjorde. Jag tog genast kontakt med en veterinär som bad mig skicka ett avföringsprov till Statens veterinärmedicinska anstalten, vilket jag gjorde. Mycket riktigt visade provet att det fanns en riklig mängd springmask (oxyuridae) i avföringen. Jag ringde dem för att få reda på vilken medicin jag skulle använda, och fick då reda på att springmask är inte nödvändigt något ont. Många fåglar har, enligt veterinären Christianssen på Statens veterinärmedicinska, alltid springmask i avföringen och detta påverkar inte fågelns kondition, det kan t om hjälpa foder nedbrytningen. Han menade även att jag inte ska förvänta mig att kunna hålla ett helt parasitfrittdjur. Dock kunde han inte hjälpa mig med vilken medicin jag skulle använda för att avmaska dabbagamer, han visste inte mycket om reptiler sade han. Jag kontaktade min veterinär Torsten Mörner, som i och för sig inte har erfarenhet av dabbagamer men är mycket duktig på rerptiler, han rekommenderade 25 mg/kg Rintal eller Axilur 3 ggr med 10 dagars mellan. Båda medicinerna är receptfria på apoteket. Problemet är förstås att mäta upp den lilla mängd som mina små dabbisar behöver, apoteket kan hjälpa till med detta. Samtidigt ska man förstås även desinfektera hela terrariumet med allt innehåll. Stenar in i ugnen i en timme, kokning av alla små saker, deinfektering av alla glasväggar etc. Inredningen fick vara mycket spartansk under medicineringen, med endast tidningspapper och några stenar med bohålor. Tidningspapper valde vi för att det gör att man kan observera avföringen lättare. 

Det största problemet var dock att öppna gapet på dabbagamen. Med tanke på att en ung dabbagam med lätthet knipsar av ett torrt majskorn är detta inte förvånande. Första omgången gick det relativt smärtfritt. Min fru som har längre naglar än jag fick in en nagel i munnen och kunde bända upp det stenhårda gapet. Det visade sig dock att dabbagamer fungerar fint som nagelklippare. Andra omgången höll vi på i över 20 minuter. Gapet gick överhuvudtaget inte att få upp hur hårt vi än tog i. Vi blev rädda att vi skulle göra dem illa. Istället inplanterade jag medicinen i en ärta och såg sedan till att båda dabbisarna fick sin ärta. Detta var ett mycket smidigare sätt att ge dem medicin. Under denna månaden som vi gav Axilur tog jag även kontakt med en van dabbagamsägare, Rolf Kallenbäck, som menade att den vattniga avföringen kunde vara orsakad av att man givit för mycket sallad (pga. vätskan). Detta motsade ju det som litteraturen rekommenderar varpå jag stog villrådig. Jag gav dem lite mindre sallad och mer bönor istället, samtidigt som jag duschade dem varje dag. Det gav under inga omständigheter ett snabbt resultat. Djuren verkade också vara vid god vigör, förutom att de var lite oroliga när det var avföringsdax. Under och efter avmaskning så upphörde diarrérna tillfälligtvis och sporadiskt. Ena veckan hade bara den ena dabbisen diarré, andra veckan hade den andra diarré. Jag var givetvis orolig att det skulle vara något annat. Jag förhörde mig med en svensk veterinär på internet, och han planterade ideen att det kunde vara den vita saften i maskrosorna som skulle vara problemet. Den vita maskrossaften är mycket besk och trodde vi kunde irritera tarmvävnaden. Jag slutade med maskrosblommor och blad och diarrén upphörde. Tillfälligtvis. 

Jag frågade även en välkänd amerikansk veterinär och dabbagamsuppfödare, Dr. Moyle, på nätet angående oxyuridae. Han berörde inte springmask (oxyuridae) närmare men kände till symptomen och menade att många djur dör efter sådana symptom. Han rekommenderade även avmaskningsmedel samt antibiotika. Innan jag ville sätta in antibiotika ville jag slutföra avmaskningen. Jag blev förstås ännu mer oroad av detta svar. Efter avmaskningen fick jag lite extra pengar och köpte äntligen det efterlängtade UVB-ljuset för jag trodde att detta kunde vara en orsak eller delorsak. Vi skickade även in ett nytt prov till Veterinärmedicinska för att leta efter ytterligare mask, parasiter och salmonella. Det blev ett dyrt men negativt resultat. Djuren hade alltså inga maskar, parasiter eller salmonella och det var ju positivt! Vad kunde det vara som orsakade diarrerna? Diarrérna fortsatte sporadiskt och tillfälligt. Jag tänkte testa med antibiotika, men var osäker på om det skulle hjälpa nu när de inte hade några mikroorganismer, det är ju klart att det finns en herrans massa parasiter och maskar som vetenskapen inte känner till, men jag ville nog inte ändå inte använda mina djur som testkaniner. Jag fick hjälp i min djuraffär med att läsa om diarrér i veternärmedicinska böcker. De rekommenderade bla att man skulle ge djuren alfa-alfa frön vilket skulle häva diarrér. de Vosjoli rekommenderar även vitlökspulver för att häva mask. Det hjälpte även det tillfälligtvis. 

Jag testade även ett kommersiellt diarrémedel för reptiler (ett slags hälsokost). Vad gör man inte när man tycker man försökt allt? Jag förhörde mig på nätet angående om andra hade haft erfarenheter av att maskrosor skulle ge diarrér. Ingen hade något ont att säga om maskrosor. Tvärtom. Jag började försiktigt ge maskrosor igen och det gjorde ingen skillnad. Diarrérna kom och gick, så att säga. Maskrosor verkade inte vara orsaken. Jag bestämde mig för att ignorera diarrérna, nu när jag tyckte jag försökt allt. Diarrérna kom med allt längre mellanrum vilket jag kände lite befriande. 

Då jag är med på en internet distributionsdiskussionslista som just behandlar dabbagamer så fick jag upp ögonen på det som jag nu fullt och fast tror är problemet. Vitaminkomplettering! Gruppen började diskutera UVB-ljus eller D-vitaminkomplettering. Det fanns förståss lite olika åsikter. De flesta höll på UVB-ljus. Jag började tänka på min egen vitaminskomplettering. Jag uppmärksammade att jag inte har givit vitaminer så kraftigt de senaste veckorna och även om mina observationer inte varit helt systematiska då jag bestämt mig för att ignorera diarréerna så tyckte jag intuitivt att diarréerna hade minskat. Men det kunde förstås lika väl vara en observationsbias. Snabbt började jag experimentera och anteckna vilka reaktioner mina dabbisar fick om jag gav dem vitaminer eller om jag lät bli. Det verkar idag som om vitaminerna är den klara orsaken till diarréerna. Jag ger numera endast vitaminer högst 1 ggr var annan till tredje vecka istället för 2 ggr per vecka som jag gjorde och hade fått rekommenderat tidigare. Andra på nätet har efter diskussionen i gruppen även givit uttryck för att deras djur verkar må bättre efter att de slutat med att ge vitaminer. Det verkar också som om förbättringen är snabb och drastisk. Kanske är vi utsatta för ett kollektivt hjärnspöke? Jag är i varje fall lättad efter flera månaders oro. 

Så om mina observationer är riktiga så var tjuven i dramat den som jag trodde var den goda fen. Är det någon annan som har observerat liknande problem? Slutligen vill jag uppmana alla som får problem med ett sjukt djur att uppsöka veterinär och skicka avföringsprov till Statens Veterinärmedicinska. Det kan kosta, men det kan även undanröja felaktiga förklaringsmodeller. Vidare bör varje seriös reptilägare föra anteckningsbok där man skriver upp alla tänkbara händelser, alltifrån beteenden, avföring till vilken mat och vatten man ger. Glöm inte att anteckna när, hur ofta och hur mycket du ger vitaminer. Sådana anteckningar kan hjälpa dig att hitta systematiska förändringar och snabbare hitta fel i din skötsel och hantering. Sedan har det ju visat sig att det inte är helt fel att vara uppkopplad till internet...

Har du synpunkter eller funderingar kring denna text var vänlig maila mig på [email protected]