Gröna leguaner

Gröna leguaner har med åren vunnit oerhört i populäritet bland terrariefolket i landet. Tyvärr har de också blivit populära hos den grupp "djurhållare" som är ute efter något tufft och fräckt att imponera med. Det är naturligtvis aldrig bra. Saken blir naturligtvis inte bättre av att gröna leguaner i många butiker säljs som mycket små, ibland bara decimeterstora, och mycket ömtåliga. Det är nämligen inte alls någon enkel sak att sköta en sådan här praktfull ödla. Stora krav ställs på ägaren.
Enligt amerikanska herpetologer, som beskrivit arten på internet, är den gröna leguanen en av de mest populära ödlorna men samtidigt en av de mest svårskötta vi kan hålla i fångenskap. De mår ofta mycket bra under några månader efter man har skaffat den. Men plötsligt och utan synbarlig orsak slutar den äta och utvecklar livshotande problem. Skötseln av gröna leguaner varierar mycket beroende på hur gammalt djuret är. Mycket dunga exemplar är oerhört svåra att klara av, medan fullvuxna djur är förhållandevis lätta att sköta. Det ligger alltså på ägarens ansvar att utbilda sig själv till en bra grön leguanskötare.
Det viktigaste och det första man måste ta itu med är att försöka lokalisera vad som kan stressa denna lättstressade ödla och sedan eliminera detta. Stort terrarium Genom att ta reda på hur gröna leguaner har det i naturen kan man lista ut hur man ska inreda sitt terrarium på bästa sätt. Ett första krav är förstås att terrariet är mycket stort, eftersom gröna leguaner blir upp emot två meter långa.
I det vilda ser dagen för en grön leguan ut ungefär så här: när morgonsolen börjar värma skogarna i dess hemtrakter flyttar sig de här ödlorna till en gren där de kan sola och bli uppvärmda av de varma strålarna. Efter några timmar är de tillräckligt uppvärmda för att kunna ge sig ut på födosök. Efter att ha klättrat omkring några timmar och ätit, söker de på nytt upp ett ställa där de kan sola och bli uppvärmda av eftermiddagssolen. De måste nämligen upp i en viss temperatur för att kunna tillgodogöra sig den mat de satt i sig. Förklarad rädsla Sedan närmar sig dagens slut för den gröna leguanen. Den söker åter upp sitt nattlogi. Under hela dagen har de dessutom tvingats se upp för andra leguaner och inte minst andra rovdjur, eftersom särskilt unga gröna leguaner finns med bland bytesdjuren hos många av de sydamerikanska rovdjuren och reptilerna. Detta förklarar också varför en nyanskaffad gröna leguan ofta är så oerhört rädd för sin nye ägare. Den tror helt enkelt att den har att göra med ett jättestort rovdjur.
I vilt tillstånd blir de här ödlorna upp emot 15 år gamla. Det bör man tänka på då man skaffar sig en. Det handlar alltså om ett ganska långt engagemang!
I fångenskap kan de för övrigt bli ännu äldre. Det finns exempel på sådana här ödlor som blivit 20 år gamla. Inget animaliskt protein Hemma i de syd- och mellanamerikanska regnskogarna består den gröna leguanens diet av blad, unga skott, blommor och mjuka frukter. Vatten får de i sig via den dagg som samlas i blommorna. Men den mesta vätskan de behöver finns i kosten. Enligt nya rön (efter 1994) ska gröna leguaner inte ha något animaliskt protein. Tidigare trodde man att unga exemplar skulle serveras bl a insekter, men det har man alltså, enligt uppgift, kontaterat vara fel. Problemet med animaliskt protein är att ödlorna belastar sina njurar med det och efter en tid avlider i njursvikt. Just problem med njurarna är den vanligaste dödsorsaken hos gröna leguaner i fångenskap. Det proteintillskott ödlorna ska ha ges istället i vegetabilisk form och kan bestå av alfalfapellets. Recept på "leguansallad" finner du på adressen: http://www.mc.hik.se/~herp/. Gröna leguner är uteslutande vegetarianer. Fodret bör kompletteras med mineral- och vitamintillsatser. Klättrar Som redan nämnts måste terrariet vara stort och högt. Det är en klättrande ödla, varför ett klätterträd hör till inredningen. Det bästa underlaget är en matta av konstgjort gräs, som är lätt att rengöra och desinfektera.
Särskilt om man har unga djur, är det viktigt att förse terrariet med ett gömsle av något slag, dit den gröna leguanen kan dra sig undan. Man kan nöja sig med en enkel trälåda. Det viktiga i sammanhanget är att ödlan helt och hållet får plats i den.
Dessutom behövs alltså ett klätterträd, alternativs tjocka rep, som den kan klättra i och "sola" från. Belysningen ska vara så bra som möjligt, alltså ge ett ljus som innehåller hela dagsljusets spektrum. Det kan behöva kompletteras med UV-ljus. Lagom temperatur Eftersom de gröna leguanerna lever i tropiska områden, behöver luften och värmen också vara tropiska. Man ska komma ihåg att ju varmare det är i terrariet, desto snabbare går djurets matsmältning, desto mer äter det och desto fortare växet det. Men det är inte positivt att pressa på tillväxten. Tvärtom.
En lagom temperatur är bäst och den ligger på drygt 30 grader, men bara på det ställe i terrariet där ödlan ligger och "solar". Några grader svalare i övrigt. Något svalare under natten.
Som nybliven leguanägare är det också viktigt att man ägnar sig åt nykomlingen. Och då ska man inte handskas med den lite då och då. Det är bättre att umgås med den 15 minuter på förmiddagen och 15 minuter på eftermiddagen och strikt hålla ett sådant schem. Det är förstås viktigt att ödlan blir handtam, då man ju faktiskt behöver kunna plocka ut den för att rengöra terrariet. Även i andra sammanhang behöver man lyfta sin gröna leguan. Konkurrenter Man bör också tänka på att endast unga exemplar är det lämpligt att hålla tillsammans. Vuxna exemplar kan betrakta varandra som konkurrenter och börjar lätt slåss.
Underskatta aldrig sådant som kan stressa en grön leguan! De är stresskänsliga och börjar den matvägra, eller få andra problem rekommenderas besök hos en veterinär som har vana av reptiler.
Frågor om foder, skötsel och mycket annat går att få svar på via en herpetologisk förening. Det är en självklarhet att nyblivna reptilägare går med i en sådan. Där finns stort kunnande och dessutom duktiga uppfödare.

Text: HANS NORLING