Kameleonter

Enstöringar. Man kan hålla kameleonter tillsammans med en del andra djur. Vad som är viktigt att tänka på är dock att man inte ska hålla dem tillsammans med artfränder. De är strängt solitära djur. Den här, en C. lateralis lateralis, går tillsammans med kejsarskorpioner.
Att hålla kameleonter ansågs förr som nästan omöjligt. När man fick hem de till synes välmående djuren från butiken började de genast sloka och efter någon månad dog de. Nya djur kom in i butikerna och även de gick samma dystra väg. Förklaringen till detta var givetvis att man inte kunde något om dessa djur. Så är det inte längre. Duktiga herpetologer ute i världen och inte minst i Sverige, har lärt sig sköta och föröka dessa fantastiskt intressanta ödlor. Men det är fortfarande ganska ont om litteratur på svenska om dem och därför rekommenderas alla som skaffar kameleonter att gå med i en herpetologisk förening för att där få råd och hjälp om skötsel.
Kameleonter är annars de ödlor som de flesta människor känner igen, därför att de har ett så typiskt utseende och beteende. När det gäller det sistnämnda är det förstås jaktmetoden och deras förmåga att ändra färg vi tänker på.
Deras typiska utseende, med motsättliga tår, gripsvans och deras märkliga ögon berättar att vi har att göra med varelser som lever i träden. Svansen har alltså utvecklats till ett mycket effektivt griporgan, ungefär som ett femte ben vilket hjälper djuret under sina färder i träden. När svansen inte används som griporgan händer det att kameleonterna rulla ihop den ungefär som en elefantsnabel. Kameleonterna äter huvudsakligen insekter. Det kan till exempel röra sig om syrsor, gräshoppor, vaxmott, skalbaggar, flugor och vissa maskar. Mycket stora kameleonter tar till och med musungar. Mycket unga kameleonter kan exempelvis serveras bananflugor och små syrsor.

Slow motin
Men det fantastiska när det gäller kameleonterna och maten, är inte den mat de äter, utan hur de äter den. De har nämligen en mycket raffinerad jaktmetod, i vilken den långa tungan (ofta längre än huvud och kropp tillsammans) spelar en väsentlig roll.
Mycket sakta, det verkar som om det sker i slow motion, närmar sig kameleonten det tilltänkta bytet. När den kommit tillräckligt nära pejlar den in måltiden med sina ögon. Dessa kan röra sig oberoende av varandra. Med ena ögat kan kameleonten fixera bytet och med det andra kontrollera omgivningen.
Men under jakten vill den ha bytet i båda ögonen för att kunna göra en korrekt avståndsbedömning. När den sålunda har bytet i båda ögonen kryper den mycket sakta närmare. När avståndet är det rätta skjuter tungan ut med en otrolig hastighet och med det inbyggda "flugpapperet" griper den bytet och forslar in det i munnen.
Den klubbformade tungspetsen är försedd med ett klibbigt sekret som är lika effektivt som klistret på ett flugpapper. När man håller kameleonter måste man alltså tänka på att de ska ha levande foder. Butiker som säljer sådana här djur brukar också kunna erbjuda bra foder. Sommartid är det inga större problem, eftersom man då kan fånga fodret själv.
Något som förr, förmodligen på grund av okunnighet, däremot upplevdes som ett problem var vattnet. Man satte helt enkelt in en vattenskål i terrariet. Men aldrig såg man kameleonterna dricka. Och drack gjorde de sannolikt inte heller. Dödsorsaken var ofta uttorkning. Numer vet man att nästan alla kameleonter dricker "dagg". De vill alltså lapa droppar från blad och grenar. Därför bör man ge kameleonter det vatten de behöver genom att duscha inredningen med en blomspruta. Men vana kameleonthållare anser att man trots detta ska ha en vattenskål i terrariet. Det hjälper inte minst till att hålla luftfuktigheten.
Ändra färg
Kameleonterna är också berömda för att de kan ändra färg. Tidigare trodde man att de ändrade färg efter bakgrunden, för att dölja sig för eventuella angripare. I dag vet man att ganska många faktorer spelar in i detta med färgen. Temperament och sinnesstämning hör till dem. Men även temperaturen.
Kameleonter är ju, liksom övriga reptiler, växelvarma djur. Det gör att de måste dra nytta av solen för att bli ordentligt uppvärmda. I terrariet får en bra lampa vikariera för solen. Man har funnit att kameleonter på morgonen är mörka i sina färger. Syftet med det är att kunna ta upp så mycket värme som möjligt från morgonsolen. När solen sedan stiger och blir riktigt het ljusnar färgerna, vissa arter kan bli nästan vita, och här är förstås syftet de omvända. Då handlar det om att skydda sig från hettan. Ljusa färger reflekterar som bekant solstrålning.
Något som blivande kameleontägare oundvikligen måste känna till, är att de här djuren är solitära. Det innebär att med undantag av parningstiden lever de som enstöringar. Håller man flera kameleonter tillsammans i en för liten behållare, är risken stor att de kommer att skada varandra illa.
Numera är det ganska vanligt att duktiga herpetologer lyckas föröka sina kameleonter. Det hänger förstås samman med att man tagit reda på hur de lever i naturen och därigenom kunnat skapa terrarier där djuren trivs och har det bra.
Ett bra och enkelt sätt att se könsskillnaderna på dessa dagaktiva ödlor är att svansbasen sedd från sidan och ovanifrån är grövre hos hanen än hos honan.
Hos kameleonterna förekommer tre olika sätt att föröka sig. Bland dem finns äggläggare och levandefödare. Men hos en art förekommer också jungfrufödsel. De arter som kan komma ifråga för hobbyister är dock antingen äggläggare eller levandefödare.
God värme
Terrariet ska givetvis vara stort och rymligt. Det är bra att ta ett nummer större än det handlaren rekommenderar. Eftersom det är tropiska djur måste man sörja för god värme i behållaren. Inredningen ska bestå av växter och grenar, där kameleonten kan klättra. Det går att ha dem tillsammans med andra ödlor och även med sköldpaddor. Vilka som går att hålla tillsammans får man undersöka från fall till fall. Man bör dock undvika att hålla alltför små ödlor tillsammans med en kameleont, eftersom de då lätt betraktas som lovvärt jaktbyte.
Till de mer populära kameleonterna att hålla hör Jacksons kameleont (Chamaeleo jacksonii). Den sägs vara både lätt att hålla och förhållandevis lätt att föröka. Det var förmodligen också den första arten man framgångsrikt lyckades hålla och föröka i fångenskap. Arten, som kommer från Kenya, Tanzania och Uganda, blir upp till 32 centimeter lång. Dess grundfärger är grön till gulbrun, ibland med vita eller bruna fläckar. Men ett säkrare kännetecken hos den här arten är de tre små hornen som är väl utvecklade hos hanen. Den här arten är också en av mycket få där det går bra att hålla en hane och en hona tillsammans, fast då krävs ett stort och väl planterat terrarium.
En annan art som också sägs vara lätt att hålla och att få avkomma efter är Chamaeleo lateralis och underarterna C. l lateralis och C. l major. De kommer från Madagaskar och blir maximalt 25 centimeter långa. Grundfärgen hos dessa är grå, brun eller grön. Vissa av dem kan också ha enkla röda mönster.
Varierar
Den art som dock brukar rekommenderas nybörjare är Chamaeleo pardalis. Arten varierar oerhört mycket i färg. Den brukar vara långlivad i fångenskap. Den anses härdig och det, tillsammans med storleken, gör att den rekommenderas nybörjare. Hanen hos pardalis blir ibland över halvmetern lång. Även den här arten kommer från Madagaskar.
Som nämnts förekommer kameleonter i ganska många zoobutiker numera. Men ett bra sätt att gå tillväga då man ska skaffa sådana djur är alltså att först gå med i en herpetologisk förening och via den få kontakt med duktiga uppfödare eller rekommendation på en affär som gjort sig känd för att sälja friska och bra djur.
Tänk också på att skaffa ett bra och rymligt terrarium. Det är nämligen en grundförutsättning för att ens kameleonthållande ska lyckas! Avslutningsvis kan nämnas att det vetenskapliga "förnamnet" Chamaeleo betyder "litet lejon".Fotnot: Du som har tillgång internet kan finna mycket matnyttigt om just kameleonter. Följande sida rekommenderas livligt: http://www.glunet.se/~junior/jcwi/cham.html. Den innehåller artbeskrivningar, skötselråd och mycket annat.

Text och bilder: HANS NORLING